Husdjursägare Förvirrade Om Hund- Och Kattnäring, PetMD-undersökningsresultat

2024 Författare: Daisy Haig | [email protected]. Senast ändrad: 2023-12-17 03:14

De fem bästa missuppfattningarna om husdjursnäring

Av Jennifer Coates, DVM

4 januari 2013

petMD genomförde nyligen en undersökning av ägarna om ämnet husdjursnäring. Resultaten avslöjade viss förvirring när det gäller näringsbehov hos hundar och katter och hur man kan se till att de produkter vi köper uppfyller dessa behov. Att förstå hur man matar våra husdjur ordentligt är avgörande för deras välbefinnande. Denna kunskapsklyfta är oroande men representerar också en möjlighet att förbättra hälsan och livslängden hos våra älskade sällskapsdjur.

Undersökningens fem bästa resultat var:

1. Missförstådda villkor

Femtiosju procent av de husdjursägare som svarade med rätta ser på etiketterna för sällskapsdjur för information om vilken typ av ingredienser som ingår i deras husdjursmat. Vad som står på etiketten är dock inte alltid enkelt. Mycket av språket som används på etiketter kontrolleras och regleras noggrant av Association of American Feed Control Officials (AAFCO), men definitionerna är inte lätta att få tag på.

Ta till exempel ordet”biprodukt”. Majoriteten av respondenterna i petMD-undersökningen trodde att djurhår, tänder och hovar ingår i köttbiprodukter, och det är helt enkelt inte fallet. AAFCO-bestämmelser tillåter uttryckligen inte att dessa kroppsdelar ingår i en biprodukt som används i sällskapsdjur.

2. Betydelsen av matningsförsök

Majoriteten av ägarna tittar på etiketten för att lära sig om vad som ingår i deras husdjurs mat. Undersökningen visade dock också att husdjursägare misslyckades med att leta efter viktig kvalitetsinformation som också fanns på etiketten. Alla AAFCO-godkända sällskapsdjur måste visa ett uttalande som anger hur husdjursfoderproducenten bestämde att en särskild diet skulle tillgodose husdjurs behov. Detta kan göras på ett av två sätt: via ett datorprogram eller genom att mata maten till hundar eller katter. Utfodringsförsök är en mycket överlägsen metod för att avgöra om husdjur kommer att trivas med en viss diet. Icke desto mindre sa endast 22 procent av dem som deltog i undersökningen att de tittar på etiketter för sällskapsdjur för att se om kosten har genomgått en utfodringsprov.

3. Felaktig identifiering av potentiella allergener

Etiketter för sällskapsdjur kan vara en bra informationskälla, men bara när de kombineras med en grundläggande förståelse för djurens näring. Till exempel svarade mer än 40 procent av ägarna som tog petMD-undersökningen att korn är vanliga allergener i sällskapsdjur, med mer än 30 procent av respondenterna som specifikt implicerar majs. Å andra sidan identifierade endast 6 procent av ägarna kött som potentiella allergener. I själva verket är situationen precis motsatt.

I en litteraturöversikt¹ av 278 fall av matallergi hos hundar där problemingrediensen tydligt identifierades var nötkött den absolut största skyldige (95 fall). Mejeri var nummer två med 55 fall. Majs var faktiskt en minimal brottsling som kom in med bara 7 fall. Situationen var liknande för katter. Av de 56 fall som undersöktes², 45 kattmatallergier berodde på att äta nötkött, mejeriprodukter och / eller fisk, medan majs var ansvarig för endast 4 fall.

4. En underskattning av balanserad näring

PetMD-undersökningen avslöjade också att vissa ägare underskattar vikten av balanserad näring. Värdet av protein verkar förstås; 69 procent av respondenterna angav att protein var ett viktigt näringsämne för husdjur. Vad som är förvirrande är dock att endast 2 procent namngav fetter, 3 procent namngav kolhydrater och knappt över 25 procent namngav vitaminer och mineraler som viktiga näringsämnen för husdjur.

För att tillgodose alla näringsbehov hos hundar och katter måste husdjursfoder ge alla dessa ingredienser i rätt balans. För mycket av en eller för lite av en annan kan vara skadligt för ett husdjurs hälsa.

5. Skepsis med etikettens noggrannhet

Mindre än 30 procent av respondenterna i petMD-undersökningen trodde att etiketterna helt listar alla ingredienser i sällskapsdjur. Faktum är att AAFCO-föreskrifter föreskriver att varje ingrediens som ingår i ett husdjursfoder ska ingå i ingredienslistan, i vikt, från den största till den minsta bidragsgivaren.

Missuppfattningar kring husdjursfoder och hund- och kattnäring kan leda ägarna att göra dåligt informerade val om vad de ska mata sina följeslagare. Din veterinär är den bästa informationskällan om vad du ska mata dina husdjur. Han eller hon kan ta hänsyn till deras unika kombination av livsstil, livsstil och hälsa för att göra individuella dietrekommendationer.

1 Carlotti DN, Remy I, Prost C. Matallergi hos hundar och katter. En granskning och rapport av 43 fall. Vet Dermatol 1990; 1: 55-62.

Chesney CJ. Matkänslighet hos hunden: en kvantitativ studie. J Sm Anim Pract 2002; 43: 203-207.

Elwood CM, Rutgers HC, Batt RM. Gastroskopisk matkänslighetstestning hos 17 hundar. J Sm Anim Pract 1994; 35: 199-203.

Harvey RG. Livsmedelsallergi och dietintolerans hos hundar: en rapport om 25 fall. J Sm Anim Pract 1993; 34: 175-179.

Ishida R, Masuda K, Sakaguchi M, et al. Antigenspecifik histaminfrisättning hos hundar med matkänslighet. J Vet Med Sci 2003; 65: 435-438.

Ishida R, Masuda K, Kurata K, et al. Blastogena responser på lymfocyter mot att uppmuntra matallergener hos hundar med matkänslighet. J Vet Intern Med 2004; 18: 25-30.

Jeffers JG, Shanley KJ, Meyer EK. Diagnostisk testning av hundar för matkänslighet. J Am Vet Med Assoc 1991; 189: 245-250.

Jeffers JG, Meyer EK, Sosis EJ. Svar från hundar med matallergier mot kostprovokation med en ingrediens. J Am Vet Med Assoc 1996; 209: 608-611.

Kunkle G, Horner S. Giltighet hos hudtest för diagnos av matallergi hos hundar. J Am Vet Med Assoc 1992; 200: 677-680.

Mueller RS, Tsohalis J. Utvärdering av serumallergen-specifikt IgE för diagnos av matbiverkningar hos hunden. Vet Dermatol 1998; 9: 167-171.

Mueller RS, Friend S, Shipstone MA, et al. Diagnos av hundklo sjukdom - en prospektiv studie av 24 hundar. Vet Dermatol 2000; 11: 133-141.

Nichols PR, Morris DO, Beale KM. En retrospektiv studie av hund- och kattkutan vaskulit. Vet Dermatol 2001; 12: 255-264.

Paterson S. Matöverkänslighet hos 20 hundar med hud- och gastrointestinala tecken. J Sm Anim Pract 1995; 36: 529-534.

Tapp T, Griffin C, Rosenkrantz W, et al. Jämförelse av en kommersiell diet med begränsad antigen jämfört med hemlagade dieter vid diagnos av negativa livsmedel för hundar

reaktioner. Vet Therapeutics 2002; 3: 244-251.

Walton GS. Hudsvar hos hund och katt mot intag av allergener. Vet Rec 1967; 81: 709-713

2 Carlotti DN, Remy I, Prost C. Matallergi hos hundar och katter. En granskning och rapport av 43 fall. Vet Dermatol 1990; 1: 55-62.

Guaguere E. Matintolerans hos katter med kutana manifestationer: en genomgång av 17 fall. Eur J Companion Anim Pract 1995; 5: 27-35.

Guilford WG, Jones BR, Harte JG, et al. Förekomst av matkänslighet hos katter med kronisk kräkningar, diarré eller klåda (abstrakt). J Vet Intern Med

1996;10:156.

Guilford WG, Jones BR, Markwell PJ, et al. Matkänslighet hos katter med kroniska idiopatiska gastrointestinala problem. J Vet Intern Med 2001; 15: 7-13.

Ishida R, Masuda K, Kurata K, et al. Blastogena responser på lymfocyter på matantigener hos katter med matkänslighet. Opublicerade data. Universitetet i

Tokyo, 2002.

Reedy RM. Matkänslighet mot lamm hos en katt. J Am Vet Med Assoc 1994; 204: 1039-1040.

Stogdale L, Bomzon L, Bland van den Berg P. Foderallergi hos katter. J Am Anim Hosp Assoc 1982; 18: 188-194.

Walton GS. Hudsvar hos hund och katt mot intag av allergener. Vet Rec 1967; 81: 709-713.

Walton GS, församling WE, Coombs RRA. Spontan allergisk dermatit och enterit hos en katt. Vet Rec 1968; 83: 35-41.

White SD, Sequoia D. Överkänslighet hos katter: 14 fall (1982-1987). J Am Vet Med Assoc 1989; 194: 692-695.